mmhm
Sitter helt själv i bråta och dricker öl och käka pringles, just bara för att kunna somna så fort som möjligt,
det är sjukt äckligt att vara själv faktiskt. men faktum är att jag börjar jobba klockan 6 imorgon, så jag kan inte göra något.
tråkigt!
När man har tråkigt, så blir det lätt så att man tänker tillbaka.
Det är just det jag gör nu, lyssna på dolly parton ock.
Jag blir tokig på mig själv ibland, jag förstår mig inte på mina tankar.
För det är ju det sista jag vill egentligen.
Men trots allt så var det en jävligt rolig tid, jag hade kul.
Kunde vara avslappnad på ett så skönt sätt, kunde se ut hur jag ville,
för det var ingen som brydde sig. Kunde säga precis vad jag ville,
kunde vara precis så barnslig som jag ville.
Men jag visste ju innerst inne att det var för "bra" för att vara sant,
det visste vi både, för det var aldrig den passformen.
Det skulle liksom inte vara så, det var uppenbart.
För olika personligheter, det funkar faktiskt inte.
Känslorna tog slut för oss båda och den vänskap som vi faktiskt byggde upp rann ut i sanden,
jäkligt tråkigt faktiskt.
Men sen när allt det jobbiga startade, "hämd hit , hämd dit". vad fan var det för något?
Vad var det för nertryckande beteende. Det var en sjuk förvandlig, och just den förvandligen sitter kvar i mina tankar nu.
Det är sjukt tråkigt att det blev så här. Riktigt tråkigt faktiskt, det var väl det jag behövde få ur mig tror jag.
Men jag har lärt mig en sak, dock inte av samma människa. Men de personer som har ett sådan sjukt respektgivande beteende så att man knappt vågar prata med männskan, kan ha en så mycket bättre insida. Det gäller egentligen bara att lära känna den bättre.
tänk på det!
So long
F
det är sjukt äckligt att vara själv faktiskt. men faktum är att jag börjar jobba klockan 6 imorgon, så jag kan inte göra något.
tråkigt!
När man har tråkigt, så blir det lätt så att man tänker tillbaka.
Det är just det jag gör nu, lyssna på dolly parton ock.
Jag blir tokig på mig själv ibland, jag förstår mig inte på mina tankar.
För det är ju det sista jag vill egentligen.
Men trots allt så var det en jävligt rolig tid, jag hade kul.
Kunde vara avslappnad på ett så skönt sätt, kunde se ut hur jag ville,
för det var ingen som brydde sig. Kunde säga precis vad jag ville,
kunde vara precis så barnslig som jag ville.
Men jag visste ju innerst inne att det var för "bra" för att vara sant,
det visste vi både, för det var aldrig den passformen.
Det skulle liksom inte vara så, det var uppenbart.
För olika personligheter, det funkar faktiskt inte.
Känslorna tog slut för oss båda och den vänskap som vi faktiskt byggde upp rann ut i sanden,
jäkligt tråkigt faktiskt.
Men sen när allt det jobbiga startade, "hämd hit , hämd dit". vad fan var det för något?
Vad var det för nertryckande beteende. Det var en sjuk förvandlig, och just den förvandligen sitter kvar i mina tankar nu.
Det är sjukt tråkigt att det blev så här. Riktigt tråkigt faktiskt, det var väl det jag behövde få ur mig tror jag.
Men jag har lärt mig en sak, dock inte av samma människa. Men de personer som har ett sådan sjukt respektgivande beteende så att man knappt vågar prata med männskan, kan ha en så mycket bättre insida. Det gäller egentligen bara att lära känna den bättre.
tänk på det!
So long
F
Kommentarer
Trackback