sinnesro
Nyss hemkommen från träningen, en skön träning!
fick choklad av stefan också på vägen hem , gott gott!
idag var det redovisning av projektarbetet, snabba vändningar men
vi klarade det bra tycker jag. Var säkert inte så roligt att lyssna på dock, men Irene var ju nöjd.
Och det är ju hon som sätter betyg så!
Satt precis och läste igenom gamla inlägg,
och kom att tänka hur allt var för ett tag sen.
Och jag fattar inte riktigt hur du kunde gå från att vara en sådan
snäll och bra person, till att slå ut bakbena och bli en helt annorlunda person.
Under den tiden så känndes det som att det var du som inte släppte det,
fast det borde varit jag. Att du tog förgivet att du kunde göra lite som du ville mot mig,
och sen tro att jag ska vara hur trevlig som helst mot dig, och när jag inte var det så vart
det ett jävla liv och skulden var min.
Men jag kan inte säga något annat än att jag saknar den person som jag träffade den första tiden.
Inte den som är nu, inte sättet du beteer dig mot mig iaf. Sen vet jag inte hur du är annars.
Men det känns som att det bara vart en jäkligt tvär vändning.
Och det gjorde inget, men jag vill bara ha de så som vi en gång sa.
Vänner det är allt, men det verkar vara försent nu, tyvärr.

Nu har jag fått ur mig även det, sinnes ro kallar jag det!
So long
F
fick choklad av stefan också på vägen hem , gott gott!
idag var det redovisning av projektarbetet, snabba vändningar men
vi klarade det bra tycker jag. Var säkert inte så roligt att lyssna på dock, men Irene var ju nöjd.
Och det är ju hon som sätter betyg så!
Satt precis och läste igenom gamla inlägg,
och kom att tänka hur allt var för ett tag sen.
Och jag fattar inte riktigt hur du kunde gå från att vara en sådan
snäll och bra person, till att slå ut bakbena och bli en helt annorlunda person.
Under den tiden så känndes det som att det var du som inte släppte det,
fast det borde varit jag. Att du tog förgivet att du kunde göra lite som du ville mot mig,
och sen tro att jag ska vara hur trevlig som helst mot dig, och när jag inte var det så vart
det ett jävla liv och skulden var min.
Men jag kan inte säga något annat än att jag saknar den person som jag träffade den första tiden.
Inte den som är nu, inte sättet du beteer dig mot mig iaf. Sen vet jag inte hur du är annars.
Men det känns som att det bara vart en jäkligt tvär vändning.
Och det gjorde inget, men jag vill bara ha de så som vi en gång sa.
Vänner det är allt, men det verkar vara försent nu, tyvärr.

Nu har jag fått ur mig även det, sinnes ro kallar jag det!
So long
F
Kommentarer
Trackback