tänk om.
Snart kommer inget vara som vanligt.
satt precis och kolla på ett litet filmklipp som Carl lagt upp på Facebook,
helv-ete vad härligt det ser ut! Jag vill också vara kille och vara i Alperna.
Jag vill vara som mina bröder, min största förhoppning är att jag är som dem,
fast i ett kvinnligt fodral. Fast att vara tjej i Alperna duger också.
Är ju snart där, dock bara för en vecka men..det får duga så länge.
återigen så tänkte jag uttrycka mig lite om mitt hat mot mariestad,
Det känns verkligen som en ond cirkel.
När tillochmed Stefan säger " ah asså mariestad är ju bara massa gäng
och alla hatar alla" så känns det lite så där faktiskt.
Och vad finns det att göra här, ingenting faktiskt.
Man kan gå ut, det känns verkligen inte värt det för man träffar ändå bara
på samma ointressana personer.
Visst det finns undantag, men inte just nu
För de bra vännerna jag har här i Mariestad kommer inte ens från mariestad,
det säger ganska mycket om vad jag upplever av Mariestad.
Ja , jag saknar Calle och Petter, fruktansvärt mycket.
De är bäst!
En annan saknad kryper sig allt mer in på också, den har inte varit där förut.
Men nu börjar det verkligen kännas, och det vill jag verkligen inte.
Jag vet inte varför den kommer, för jag känner ju inget.
Men det finns.
" Hela mitt liv har jag väntat på livet"
Jäkligt dystert inlägg, men så måste det vara ibland.
So long,
F
