det där med tillit..

helt ärligt har jag försökt. jag har försökt börja tänka posetivt när det gäller lilla fröken. att vi kanske kan komma tillbaks. men jag kommer inte längre än så. jag kommer inte längre än till försöket. nånstans på vägen har du, helt plötsligt, bara försvunnit. och javisst, ibland saknar jag någon som alltid sa att hon förstod. men var det priset jag var tvungen att betala var det inte värt det. verkligen inte. och inget är värt falskhet, var det nånsin äkta från dig ? 

nu ska inte mer tid spillas, värderar och utvärderar. you're out.

over and out


Jag har sett allt det, det som en gång brann men sen blev kallt 
Jag har sett dig som en gång stod längst fram 
Och dom som en gång ville skaka min hand 
Men dom och jag var aldrig vänner, nu ser jag 
Nej vi var luft, luft och inget mera 

Men du, du lutade dig mot mig när du var svag 
Och jag hjälpte dig igenom dan 
Jag var där för dig när du var ensam 
Och jag var där för dig när du var ledsen 
Du la dig på rälsen 
Du var så trött 
Du lät kroppen ta bekymren

Jag visste från den stunden att hon skulle dra ner mig med tiden

 Och det känns som jag gett allt kan ge




du kanske passar nån, men inte mig och inte nu


jag är glad för vad jag har

har alltid varit när det gäller dom närmsta

så dags att börja sluta sakna


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0