lördagseufori
Känns så dumt när man inte har perspektiv på sitt eget liv, livet där man bor, livet med de vänner man har. Låter säkert jättetragiskt, och ja det är det säkert med. Men är det bara en lista man ska bocka i om intressen, vänner, ägodelar, familj och kärleksliv så är det säkert skitlätt. Frågan är ju om det är det man ska nöja sig med ? I så fall får man väl se mina försök till perspektiv som ganska misslyckade, eftersom jag valt att hoppa över de där listorna om vad man prioriterar högst.
Vill inte mena att låta deppig eller desperat efter något. Men alla tänker vi väl tanken om vad som pågår runt en ? Bara lite spännande tycker jag!
Lördagseuforin grundrar sig i något så enkelt som vänner, nära och nya. I familjen, som jag allt för ofta underskattar. Men inte nu. Ikväll hade en björn passat perfa, så vi kan skrika "Sprid kärlek och fred!" ihop igen. Och visst , det hade varit ett plus, men det hade bara varit ett liitet plus, bland så många andra. Plus som jag faktiskt redan har i form av de som finns här, och som jag intekan vara tacksam nog för.
KALAS VAFAN!
P
