we are rebels
nu när petra drog till med ett djupt inlägg så kännde jag att jag kan inte vara sämre, igen. Men en blogg är ju till ju som en dagbok? eller jag kan vara helt fel ute, men jag är en person som inte bryr mig om personen yttre eller mitt eget yttre först och främst, jag säger som en av gudarna timbuktu " jag är snygg i allt mitt smink" OBS det är ironi. Och jag kan tänka mig, eller ja rättare sagt vet att petra håller med mig om detta. Jag bryr mig helt enkelt inte om man får snea blickar eller komentarer, för jag är ju jag och varför ändra på mig när jag själv trivs, det är ju det som är viktigast. Livet går ju inte enbart ut på att man ska göra sig bra och se bra ut i andras ögon, precis som petra skrev om. För är det så så vill jag helst inte vara med i det livet.
Jag citerar Anders Andersson " Det är när man är ung som man ska ta vara på varje sak, du ska inte fastna i något förhållande, för det har du nog av sedan , det är oftast dem som har haft en fri ungdom som har det lättare i livet senare, man blir självständig och trygg i sig själv, "
det är det som jag lever för just nu, jag är inte bitter på något sätt jag är otroligt glad och ser framemot den sista tiden i skolan för att sedan få leva livet. Det ska bli så otroligt skönt att lämna mariestad bakom sig, för den här staden kan vara den värsta staden jag någonsin bott i. Okej, visst den är fin på sommaren, och okej visst man har träffat många mycket bra människor, men det är inte okej att hela staden är i stort sett inavel, och jag vill inte beblanda mig mer med dessa människor som inte kommit längre i sitt liv än gå ut på statt varje helg för att det kanske slinkit in några mer små flickor som man kan bjuda på en fin drink och sedan ta med sig hem. Jag tycker det är tragiskt , och ber (nästan) för dem att de ska få ett bätttre liv, åtminstone flyttat till björsäter eller något när de är 40. Eller de tjejer som tejpar fast linnet för att kunna ha en lite större uringing, men vad förväntar man sig. Att hitta sin livskärlek på statt i mariestad, jag tror att det närmsta man får är klamydia.
Nä nu känns det som att jag har fått ur mig det jag behövde säga, detektivbyrån och Markus krunegård hjälpte mig ganska mycket att få fram orden.
Detektivbyrån får mig föresten att tänka på när vi var hos martin, ca klockan 05.00 så börjar " om jag möter varg" att dåna som sjuttsingen inne från martins rum, där ligger jag på en 1 meters soffa och bara hatade martin och detektivbyrån, men åh vad skönt det är att lyssna på dem nu, ingen röst bara ruskigt skön att sommna till musik. Så nu hatar jag inte martin längre iaf, petra har dock inte kommit över den kvällen där hon låg nere i köket , hon gillar inte " om jag möter varg än" men det ska nog gå att få henne till det också!
/ frida
Jag citerar Anders Andersson " Det är när man är ung som man ska ta vara på varje sak, du ska inte fastna i något förhållande, för det har du nog av sedan , det är oftast dem som har haft en fri ungdom som har det lättare i livet senare, man blir självständig och trygg i sig själv, "
det är det som jag lever för just nu, jag är inte bitter på något sätt jag är otroligt glad och ser framemot den sista tiden i skolan för att sedan få leva livet. Det ska bli så otroligt skönt att lämna mariestad bakom sig, för den här staden kan vara den värsta staden jag någonsin bott i. Okej, visst den är fin på sommaren, och okej visst man har träffat många mycket bra människor, men det är inte okej att hela staden är i stort sett inavel, och jag vill inte beblanda mig mer med dessa människor som inte kommit längre i sitt liv än gå ut på statt varje helg för att det kanske slinkit in några mer små flickor som man kan bjuda på en fin drink och sedan ta med sig hem. Jag tycker det är tragiskt , och ber (nästan) för dem att de ska få ett bätttre liv, åtminstone flyttat till björsäter eller något när de är 40. Eller de tjejer som tejpar fast linnet för att kunna ha en lite större uringing, men vad förväntar man sig. Att hitta sin livskärlek på statt i mariestad, jag tror att det närmsta man får är klamydia.
Nä nu känns det som att jag har fått ur mig det jag behövde säga, detektivbyrån och Markus krunegård hjälpte mig ganska mycket att få fram orden.
Detektivbyrån får mig föresten att tänka på när vi var hos martin, ca klockan 05.00 så börjar " om jag möter varg" att dåna som sjuttsingen inne från martins rum, där ligger jag på en 1 meters soffa och bara hatade martin och detektivbyrån, men åh vad skönt det är att lyssna på dem nu, ingen röst bara ruskigt skön att sommna till musik. Så nu hatar jag inte martin längre iaf, petra har dock inte kommit över den kvällen där hon låg nere i köket , hon gillar inte " om jag möter varg än" men det ska nog gå att få henne till det också!
/ frida
Kommentarer
Trackback
